Good Bye Londonsvenskar

Dec 18, 2012 by

En ny era börjar snart.

Tänk er den frasen, fast sådär voice-over-aktig som på tv. Mitt liv känns lite så just nu.
Det här är andra gången jag flyttar hem från London, men den här gången känns det mer som ett avstamp än ett avslut.
Jag avslutar nu min tid på Londonsvenskar.com och fortsätter att blogga om denna nya, friska, smäktande era på min nygamla blogg. Där får ni gärna följa mig och min utveckling på min väg mot scenskolan.

ollethechap.blogspot.com 

This is my final xoxo. 

xoxo.

___

A new era is dawning.

Imagine that phrase, but in that voice-over kind of character, like on telly. That’s how my life feels right now.
This is the second time I’m moving home from London, but this time it feels like a start rather than an end.
I end my time at Londonsvenskar.com and will continue blogging about this new, fresh, astonishing era at my new blog.
Feel free to follow me on my way to drama school there.

ollethechap.blogspot.com  

This is my final xoxo.

xoxo. 

___

Läs mer

Olle’s leaving soirée

Dec 15, 2012 by

Efter en riktigt bra start på dagen i form av en lyckad audition till AMDA så var det dags att återvända till verkligheten. På tisdag ska jag ju faktiskt åka hem, och jag har definitivt inte fattat det än. Dock känns det bättre än förra gången jag flyttade hem (sommaren 2011). Då kände jag att jag inte alls var färdig med London. Det känner jag inte nu heller, men jag har en mer långsiktig plan nu än vad jag hade då, och det känns bra. Nu åker jag hem för att ladda, och komma tillbaka – starkare.

Ikväll var det dags för Olle’s leaving soirée, ett obligatoriskt hej då-party till min ära. Bjöd in gamla vänner, kollegor och löst folk och började med drinkar på baren The Heights i St George’s Hotel i Marylebone, innan vi drog oss vidare, sänkte ribban och slutade på Heaven – one night at Heaven and the world’s your oyster!

Fan vad jag kommer sakna alla.

___
After a great start of the day with a successful audition for AMDA it was time to return to reality. I’m actually going home on Tuesday, and I definitely haven’t realized yet. It feels better than last time I was going home though (summer 2011). Back then I didn’t feel done with London. I don’t now either, but I have a better long-term plan now then what I had then, and that feels good. I’m going home to charge my batteries, to be able to go back – stronger.

Tonight was the night for Olle’s leaving soirée, a compulsory leaving party in my honor. I invited old friends, colleagues and others  and started out with drinks at the bar The Heights @ St George’s Hotel in Marylebone, before we lowered the bar and moved on to Heaven – one night at Heaven and the world’s your oyster!

Damn, I’ll miss everyone.
___
check out my new blog ollethechap.blogspot.com 
Social club
Läs mer

Audition for AMDA

Dec 15, 2012 by

Jamen GUD vad jag har tjatat om det här, men nu var det verkligen dags! Mitt startskott i min auditionturné ekade över London när jag kravlade mig ur sängen tidigt denna lördagsmorgon. Min lägenhet har varit kaos. Vi hade precis fått ny landlord som bestämt sig för att renovera hela huset – med oss i. Nymålade dörrar, plankor, klinkers och slipdamm typ överallt. Ja, jag vaknade med klägg i ögonen varje dag, så jävla skitigt och äckligt. Hur som helst så hade jag ändå kunnat öva på mina monologer och kände mig redo för denna kraftmätning med andra hungriga performers!

Strax innan klockan halv nio hade jag kommit upp ur tunnelbanan och strosade mot Marriott Hotel där min audition skulle äga rum. Gångavstånd från Westminster Station och utsikt över Big Ben skulle det vara, vilket det var. Marriott visade sig vara ett fantastiskt ställe, där de tog emot oss och visade oss var AMDA:s auditions skulle äga rum. Jag kom ju dit själv och blev med ens lite nervös när jag strosade genom mattbeklädda korridorer med ljuskronor, och till slut hittade den skara som utgjorde min konkurrens. AMDA hade ordnat stor frukostbuffé till alla sökande och deras respektive, vilket ju är ett fruktansvärt slöseri med mat i och med att alla bara skulle börja kräkas ifall de åt nånting, så nervös som man är inför en audition.

Jag ska inte bli långrandig: DET GICK SKITBRA! Vi blev snart visade till rummet där vår audition skulle äga rum. Där inne satt det en man och en kamera. Jag läste mina två monologer, en Shakespeare och en modern, hade en personlig intervju och mer än så var det inte. Men det kändes hur som helst jättebra och jag är supernöjd. Jag har spenderat så mycket pengar på just den här sökningen så det kändes fint att jag inte kastade dom i sjön. Efteråt ringde mamma och var mer nervös än vad jag varit under hela morgonen och blev förmodligen gladare än mig när hon fick höra hur bra det gick, haha! Gulle!
Nu är det någon månads väntetid, och sen får jag veta om jag får leva The American Dream i höst eller inte! CRAZAAAY!

___

Dear GOD, I’ve been talking about this over and over, but this was it! I really premiered my audition tour this Saturday when I crawled out of bed. My flat has been chaos. We had just got a new landlord who decided to renovate the whole apartment while we still lived there. Fresh paint, piles of tiles and dust everywhere. I woke up with gore in my eyes every morning, fucking filthy mess. Anyway, I had still been able to practice on my monologues and felt ready for battling some performing rivals.

Just before 8:30 I got out from the tube and strolled towards The Marriott Hotel where my audition would take place. Walking distance from Westminster Station and with a view over the Big Ben, is what the description said, and it was true to its words. Marriott was an astonishing hotel, where the staff showed us where the auditions for AMDA were held. I was there alone and as I walked down carpeted hallways with chandeliers I started to feel a bit nervous. I finally found the crowd that was my competition, in a room where AMDA had arranged a big breakfast buffet for us. A total waste of food since everyone would just start vomiting if they had a bite, considering how nervous you get prior to an audition.

I’ll try not to be too verbose: IT WENT SO WELL! We were soon showed to the room where the audition was held. There was a man from the admissions office in there with a camera, I read my two monologues, had a private interview and that was it. It felt really good and I’m very pleased. I’ve spent so much money on this single audition so it’s nice to feel they haven’t gone to a waste. My mum called just after the interview, even more nervous than I’d been, and went more crazy than me when I told her everything went well, haha! Cutie!
It’ll be about a month until they notify me if I’ll be living the American Dream next fall or not! CRAZAAAY!

___
check out my new blog ollethechap.blogspot.com

Läs mer

Modeling @ Vidal Sassoon

Dec 1, 2012 by

Stod på jobbet och vek väl någon jävla v-ringad kashmirtröja när min vän och frisör Angelina kom in med sina, av sina glasögon, gulligt förstorade ögon och sa “OLLE! I need your help tomorrow!” Hon skulle göra sitt exjobb på Vidal Sassoon Academy och behövde akut en modell. “Jag är ledig imorgon!” sa jag och så fick det bli. Det är ju synd att tacka nej till gratis klippning, färgning och plåtning.

Det var kul, och dom sminkade mig och skvätte massa färg på mig, jag kände mig som Pink i hennes video till Try, haha! Slänger även upp lite bilder från Angelinas presentation.

___

 Was standing at work, probably folding some fucking v-neck cashmere jumper when my friend and hairdresser Angelina came in with her, by her glasses, cute enlarged eyes and said “OLLE! I need your help tomorrow!” She was about to do her exam at Vidal Sassoon Academy och was in great need of a model. “I’m off tomorrow!” I replied, and so it was. It’s a shame to decline a free cut, colour and photoshoot.

It was fun, they did my make-up and splashed all this paint on me, I felt like Pink in her video for Try, haha! Also uploading some pics from Angelina’s presentation.

___

check out my new blog – ollethechap.blogspot.com

Läs mer

Awaiting my hag

Nov 28, 2012 by

Är fett trött men har stoppat i mig varm choklad, Häagen-Dazs och pepparkaksdeg som energitillskott. Håller mig vaken för jag inväntar min man Linn (aka Länn) som kommer hit ikväll. Fett! Ska möta henne på busshållsplatsen snart så hon inte villar bort sig i alla kebabställen på Essex Road. Hon ska avnjuta en vecka här i London med mig och vi ska umgås, äta Subway, prata om fisar och dricka drinkar med galna australienare på lördag. Och jag ska tvinga henne att lyssna på mig när jag övar mina monologer.

Om två och en halv vecka är det dags för audition för AMDA och jag har mina monologer klara, nästan. Ska läsa en Shakespeare-text ur komedin Much Ado About Nothing, som jag själv varit med i en gång i tiden. Det är rätt bökigt på engelska; “by my troth, it is no addition to her wit, nor no great argument of her folly, for I will be horribly in love with her”. Men charmigt på sitt sätt.
Min andra monolog ska jag ta ur pjäsen (senare tv-filmen) Angels In America, och jag har två att välja mellan som jag måste reda ut snarast.

Fett spännande! Imorgon ska jag vara med i Nya Wermlandstidningen (NWT). Missa inte det.

Dänger upp en bild på Knightsbridge i solnedgången.

 

 

 

Hon hann komma.

Läs mer

I’m not dead, just floating

Nov 24, 2012 by

Sammanfattning av veckan som gått:

  • Gjort TOEFL-testet. Det SÖG. Var tvungen att göra det som en del av min admission till AMDA som jag ska söka till om tre veckor.
  • Tog en tripp till Ikea och köpte glögg, sill, knäckebröd och pepparkaksdeg.
  • Runway-event på jobbet. Jobbade 12 timmar men det var massa snygga kypare överallt så det var okej.
  • Spontan utekväll i Soho.
  • Spontan utekväll i Islington.

Det sistnämda skedde igår och idag är jag helt förstörd! Somnade naturligtvis på nattbussen och åkte till Tottenham. Kom hem klockan åtta tack vare detta. Idag borde jag uträtta saker. Jag kommer se på film och äta pepparkaksdeg. Ja.

Om tre veckor är min audition till AMDA och jag är onaturligt lugn. Jag borde försöka stressa upp mig lite, och kanske typ lära mig mina monologer?

Om tre och en halv vecka åker jag hem till Sverige. Wäääää! Kommer sluta blogga på Londonsvenskar och gå tillbaka till min gamla blogg. Håller på att föra över ett år av blogginlägg manuellt till den gamla bloggen – kul. Den ska få sig ett fint facelift.

Nu dör jag i soffan.

 

Läs mer

Thursday night in the city

Nov 15, 2012 by

Jag vet inte om jag har gjort ett officiellt blogg-inlägg om min flytt än. Har jag det? Minns inte. Hur som helst så flyttar jag hem. Jag blir icke-Londonsvensk. Hemflyttad. Tog sina väskor och reste. Tack och adjö. Den 18:e December flyger jag till Arlanda med 50 kilo packning. Vad sker sen? Massa saker. Jul. Auditions. Teater. Träning. Allt för att jag ska komma i form till vad som väntar härnäst. Det är med blandade känslor jag åker naturligtvis. London har varit mitt hem i två år och visst har små rötter vuxit sig fast här. Att kasta sig ut från Karlstad till London var nog ett större kliv än vad jag trodde. Och att nu kliva tillbaka känns lite… jag vet inte. Jag ska börja med att fira jul, träffa släkt och vänner och bara ta det lugnt. Det behöver jag.

Ikväll är det torsdag och jag och några kollegor bestämde spontant att vi ska till Heaven och se på Porn Idol. För er som inte vet vad det är så kan ni läsa min London Gay Topp-Tio-lista som jag skrivit för Londonsvenskar den här veckan.
Jag har bestämt tre saker som jag ska göra innan jag åker hem; gå ut så mycket som möjligt; öva inför mina auditions så mycket som möjligt; spara så mycket pengar som möjligt. De tre går inte ihop.

Vi ses ikväll x

 

Läs mer

What’s going on?

Nov 13, 2012 by

Det här (!?) hände jättespontant idag men det är så sent nu, jag berättar mer nån annan dag!

PÖSS

Läs mer

Drag Queens & Rocky Horror @ Prince Charles Cinema

Nov 9, 2012 by

När jag var runt 14 år köpte jag en film på Åhléns som jag glatt gick hem och ploppade i vår splitter nya DVD-spelare. Detta var första gången jag såg The Rocky Horror Picture Show. Och något med filmens gotiska, burleska tema, b-filmseffekter, skruvade humor och svängiga rock’n'roll grep sitt tag om mig. Den totalfloppade precis när den kom ut – utomjordiska transor i klackskor som fjättrar blonda muskelberg med kedjor vid sängen är väl inte nåt man visar på bio? Många som sett den frågar sig vad fan den handlar om. Det gjorde jag också i början. Men jag tror att hela filmen är en satirisk pik mot helylle-samhället som så ofta (och fortfarande) såg på homo-bi- och transpersoner som UFO:n.

Jag blev hur som helst kär och såg den typ 1000000 gånger till, lärde mig alla låtar och repliker, var med i musikaluppsättningen i Karlstad och nu var det dags att gå på en klassisk singalong-version, som filmen blivit så känd för. Här klär man upp sig som någon av karaktärerna i filmen, sjunger med, dansar, skriker motrepliker och använder rekvisita. Jag tog med min min amerikanske vän Zack, och jag kan lätt säga att jag ALDRIG har haft så roligt på en bio.  Efteråt gick vi en kort promenad till partymeckat Soho och stannade hela kvällen och natten, och jag har nog aldrig blivit så uppvaktad och fått så många komplimanger (särskilt för mina ben). Annat skulle det vara på Kungsgatan i Karlstad vill jag lova. Jag älskar London. Fan, jag ÄLSKAR London.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs mer

Shaka Zulu i Camden och vattenpipa i Queensway

Nov 3, 2012 by

En utmärkt avrundning av en utmärkt dag utspelade sig på ett väldigt eget ställe i Camden som heter Shaka Zulu. Kliv in här och du kliver in mitt i Afrika – väldigt satsat tema som når ända ut i fingerspetsarna. Här tog vi några drinkar innan vi drog oss vidare mot centrala London och Queensway där vi hamnade på en halvtom restaurang och drack Bailey’s, Marockanskt mintte och rökte vattenpipa.

 

 

 

 

 

Läs mer