Tankar kring terrorattentatet, vårkänslor och finbesök av Marie

Mar 25, 2017 by

Share Button

God morgon! Jag tänkte i vanlig ordning blogga lite om vad jag har haft för mig den senaste tiden, men vill först bara uttrycka min sorg över attacken i Westminster i onsdags. Trots att vi alla visste att det bara var en tidsfråga innan något skulle hända grips man ändå av chock när det händer så nära inpå. Bara två tubstationer från där jag sitter och jobbar varje dag. På den bron som flera av mina vänner pendlar över varje dag. Som en av mina vänner promenerat på bara en timme innan attentatet, på väg tillbaka till sitt kontor efter sin lunch. Där jag och Valdemars brorsbarn stod och beundrade Big Ben bara några veckor innan.

 

Det är läskigt. Samtidigt får vi inte gripas av panik. Visst kan man försöka vara lite på sin vakt när man befinner sig på kända, allmäna platser, men i slutändan kan man inte sluta leva sitt liv på grund av rädsla. Man kan hamna i en trafikolycka man inte hade någon som helst kontroll över. Man kan drabbas av en sjukdom trots att man levt hälsosamt hela sitt liv. Att leva fullt ut är alltid värt risken att råka illa ut. Och London symboliserar just det – en plats där alla är välkomna (om inte alltid i praktiken) där man kan leva djärvt och spännande. Det får vi inte låta någon terrorist ändra på.

 

Sen blir jag så jävla trött på reaktionen från Theresa May. Det är så fruktansvärt billigt att försöka anspela på någon slags fabricerad nationalism och börja prata om hur detta var en attack mot “British values”. Vilka British values? Som att demokrati och frihet är något bara britter gillar. Som att detta var en totalt exogen attack och utan någon som helst koppling till landets inhemska problem. Gärningsmannen var född och uppvuxen i England. Och offren som dog var utländska. De som skadades kom från sammanlagt 11 olika länder. Men det är ju alltid lättare att köra på en “oss vs. dom”-retorik som aldrig kommer leda till några förbättringar i världen.

 

Så, nu har jag predikat färdigt. Vi tar en titt på hur mitt Londonliv sett ut de senaste veckorna.

 

Jag vet att jag är en våroptimist, men nu är verkligen våren i London på riktigt. Jag fylls av sådan lycka när jag går ut för att köpa lunch och möts av alla dessa människor som sitter och äter i solen i Lincolns Inn Fields.

En dag var det 17 grader och jag hade väldigt svårt för att koncentrera mig inne på kontoret.

Jag älskar området runt om LSE. Så mycket vackra tegelfasader och gulliga skyltfönster som får en att känna att man är del av ett engelskt kostymdrama.

Tänk att det här campuset varit mitt hem i snart 5 år. Ibland känner jag att jag måste ta mig ut därifrån, och ibland känner jag nä, varför då.

En kväll efter jobbet cyklade jag till the Shoreditch Grind precis vid Old Street-rondellen.

Silke var nämligen i stan då hon hade en intervju på the Royal College of Arts (och kom in! så grym den här människan är).

Det visste vi dock inte då, utan pratade om hur hemska intervjuer är och hur man bäst svarar på en fråga man inte förstår.

Jag njöt av att kunna sitta och dricka öl ute.

Förra fredagen jobbade jag hemifrån, och vid 15-tiden cyklade jag och mötte upp Marie, som skulle hälsa på i London över helgen. Jag bestämde att jag jobbat klart för dagen, så vi gjorde oss snygga och tog sedan tuben in till Embankment, där vi mötte upp Elisabet på Gordons Wine Bar (Londons äldsta vinbar).

Det finns få personer jag beundrar så mycket som Marie. Snällare, varmare, roligare, klokare människa får man leta efter.

Efter Gordon’s drog vi till 10 Cases där den charmige franska servitören hälsade på mig med ett “Heeey, you’re here again!”. Note to self: inte lägga ner lika stor del av din lön på vinbarer nästa månad. Efter det drog vi hem och somnade till Fifty Shades of Grey på Netflix, som var ÄNNU sämre än jag mindes den.

Morgonen därpå tog vi oss ut och göra stan! Vi vandrade runt bland Brick Lanes overpriceade vintagebutiker och man kan alltid lita på att Marie hittar något.

Sedan mötte vi upp Maries störtsköna kompis Louise.

Och skvallrade över varsin kaffe på Kahalia.

Maries härliga kompis Jules anslöt också. Jag känner ingen som har så många härliga kompisar som Marie. Sedan skildes vi åt då Marie och Jules skulle på en teaterföreställning där Jules syster medverkade. Jag gick hem i hopp om att vara lite produktiv men fastnade istället framför andra säsongen av Netflix-serien Love och sörplade i mig snabbnudlar till middag. Inte mitt glammigaste ögonblick.

Dagen därpå hade jag ett jobb att göra i South Kensington. South Kensington må vara tråkigt, men estetiken kan man inte klaga på i alla fall.

Fan vad det är fint med körsbärsträd. Jag måste vara den första personen i hela världen som tyckt det.

Sen mötte jag upp den här bruttan i Kentish Town.

Kentish Town är ett område jag velat utforska mer, och nu fick jag chansen.

Så färgglatt och nice.

Skulle gärna bo här.

På kvällen mötte vi upp Jules, Jules syster Eve och Louise, och drack mer vin…

Vi gick till en jättenice pub på en bakgata i Camden där Marie råkade dricksa 19 pund som hon sedan skamset fick be om att få tillbaka.

Vi hade superintressanta diskussioner och det kändes som att jag känt dessa tjejer hela mitt liv trots att jag precis träffat dem.

Tyckte Eve var sjukt lik Charlotte Gainsbourg, förresten.

Efter puben gick vi och delade på en massa vegetariska smårätter på Mildred’s. Det var sinnessjukt gott och gjorde mig pepp på att bli veggo igen. Sedan kramade jag farväl av älskade Marie (som sov hos Jules den natten) och sen var det ny vecka igen.

Läs mer

En helg som kändes som semester

Mar 14, 2017 by

Share Button

Denna helg kändes det verkligen som att jag var på semester. Jag hängde i Londonområden jag sällan är i, spenderade pengar jag inte har, och så var det 17 grader och sol på lördagen. Efter en god frukost hemma tog jag och Julia tunnelbanan till Notting Hill. Där var det total vårkänsla.

Alessandra var också med!

Körsbärsträden har börjat blomma överallt nu, och det gör mig så himla lycklig.

Som vanligt när jag lämnar Östra London förbluffades jag av hur rent och vackert London kan vara.

Vi gick in mot marknaden där vi klämde på antikprylar, jackor, och annat krims krams.

Jag gick runt utan jacka för att det var så varmt. Det ni!

Det stod gatumusikanter i varenda hörn. Den här mannen var lite extra mysig, för han stod och spelade hits på saxofon.

Folk stod och dansade runtomkring och det var allmänt härlig stämning.

Sen gick vi och köpte mat. Det blev varsin falafel till Julia och Alessandra.

Och jag gick inte helt otippat till ett vietnamesiskt matstånd och köpte bun.

Sedan fortsatte vi strosa runt på marknaden tills vi började bli törstiga.

Alessandra kände till en bra pub i närheten så vi lämnade marknaden för att leta oss dit.

Det tog sitt lilla tag eftersom vi gick förbi så många vackra gator och hus som vi var tvungna att föreviga.

Originellt foto med vän under körsbärsträd. Tänk ändå att jag varit vän med den här personen i över 25 år.

Det här huset var särskilt läckert.

Klassiska Notting Hill-burspråk.

Det är så gulligt att folk fortfarande använder tvättomater här i London.

Jag har ju en riktig faiblesse för färgglada dörrar och hus och fick tillfälle att öka på min samling.

En dag ska jag bo bakom en chockrosa dörr.

Precis när det kändes som att mina fötter inte skulle klara mer (jag hade klackar på mig hela lördagen = sämsta beslutet någonsin) så hittade vi puben The Westbourne.

Det var en sådan där pub man hade hängt på varje dag om man bodde i området. Där hängde allt från pensionärer till nyfödda bebisar till ettriga hundra, precis så som det ska vara på äkta Londonpubar.

Vi drack årets första Pimms, blev salongsberusade (åtminstone jag) och hade det mycket bra.

Sedan tog vi tuben till Sloane Square där vi strosade i lite butiker och drack mer Pimms. Vi avslutade kvällen med tapas på Polpo, men det fick jag ingen bild av då jag råkade ha kameran på en inställning som gör alla bilder jättemörka.

Morgonen därpå mötte vi upp Alessandra på The Riding House Café i Fitzrovia.

Mycket bra brunchställe!

Julia berättade om alla gånger hon missat flyget och andra roliga historier.

Sedan ägnade vi resten av dagen åt shopping tills det sorgligt nog var dags att krama Julia hejdå. Det var så himla roligt att hon kom och hälsade på, och jag hoppas verkligen hon kommer tillbaka snart.

Läs mer

En fredag med finbesök

Mar 13, 2017 by

Share Button

I fredags var det extra roligt att sluta jobbet, för då skulle jag möta upp min allra äldsta vän Julia, som flugit från Stockholm till London för att hälsa på över helgen. Tillsammans med hennes styvsyster Alessandra – som också bor i London – styrde vi kurs mot Covent Garden.

Vi gick till mitt nya favorithäng 10 Cases och drack cava.

Och satt ute utan att frysa (den första halvtimmen i alla fall). Som om vi vore på semester i Paris.

Sen gick vi in, drack mer cava, och fortsatte uppdatera varandra om vad vi haft för oss den senaste tiden.

Sedan åkte vi till Granger & Co i Clerkenwell där Alessandra bokat bord och åt middag.

Extremt lyxig kväll med god mat och underbart sällskap.

Läs mer

“Alla vill åka till London, för här är det så varmt”

Mar 9, 2017 by

Share Button

Förra helgen var Valdemars storebror med familj och hälsade på i London för första gången, och det var en av de bästa helgerna på länge. Det var tre fullspäckade dagar av äventyr, lek och skratt, och även om jag var fysiskt slutkörd varenda kväll gav dessa underbara ungar mig så mycket energi. Att upptäcka London med deras entusiastiska, nyfikna ögon var bara så himla roligt. Deras kloka observationer och iaktagelser och gulliga funderingar och tankar fick mitt hjärta att smälta flera gånger om dagen. När de åkt hem kände jag en total tomhet i bröstet, som att London återgått till sitt gråa, färglösa jag.
Vi hann visa dem en massa kul i London (målet var ju att få dem att vilja komma tillbaka). Vi besökte allt från Science Museum, till dinosaurierna på Natural History museum, till 6-våningsleksaksaffären Hamleys (stor succé!), till Big Ben, till Old Spitalfields Market. De två höjdpunkterna var nog 3D-bion på IMAX-teatern på Science Museum och L’s inköp av en sari-inspirerad klänning på Whitechapel Road. Jag har kommit på att jag blir jätteglad av att se barn glada. Det var så fint att se H sitta och le igenom hela 3D-bion medan han sträckte ut armarna och klappade fiskarna som stack ut ur filmen. Och jag har aldrig sett L så lycklig som när hon klev in i saributikerna på Whitechapel Road (hennes främsta önskan i London var att köpa en sari).

Det var en sådan där helg som skapade minnen för livet, som jag kan plocka fram när jag känner mig nere och fylla mig med värme inombords.

Läs mer

Vecka åtta

Feb 26, 2017 by

Share Button

Vecka 8 2017 är inte en vecka jag kommer minnas som särskilt lysande. På måndagen vaknade jag upp med känslan av att befinna mig under vatten – jag var helt täppt, ögonen bara rann, och jag kunde inte tänka klart. Jag som aldrig blir sjuk och som precis hade skrytit inför mina kollegor om mitt “amazing immune system” hade alltså åkt på en rejäl förkylning. Såhär glad var jag när jag cyklade till jobbet.


Framåt kvällen tyckte jag så synd om mig själv att min snälle pojkvän ställde sig och lagade precis det jag var sugen på – teriyakikyckling med sushiris. Det var väldigt gott (som tur är hade jag inte tappat smaken).

Jobbet har flutit på som vanligt. På onsdagen gick jag på en föreläsning om ojämlikhet med generationerna som gav många nya insikter och saker att grubbla över.

På onsdagen mötte jag upp Silke och Celine för middag på Song Que. Även dom ville testa denna restaurang som tapetserar min Instagram-feed och det hade jag inget emot. 

Både jag och C åt pho ga.

Sen kom äntligen helgen och jag började äntligen känna mig frisk. Jag tog ett glas vin med Elisabet och Jeff på fredagkvällen, och cyklade sedan hem och hängde med V. Morgonen därpå firade jag och V att vi var friska från våra förkylningar med ett långt ryggpass på gymmet. Jag hatar att vara kliché men Gud vad träning påverkar mitt humör. Jag hade känt mig lite nere hela veckan och blev som en ny människa efter gympasset. Varför kan man inte köpa endorfiner på tub eller något? 

Resten av dagen bara flöt förbi utan att vi riktigt gjorde något. Dagens höjdpunkt var när vi lagade Pad Thai. Ursäkta alla matbilder, men utöver min förkylning har det har varit storm och så fruktansvärt dåligt väder i London den här veckan att hänga inomhus och laga mat är mitt liv just nu.

Idag (söndag) hade jag äran att få följa med Celine på ett body pump-pass på hennes gym. Det var sjukt intensivt och kändes så otroligt skönt i kroppen efteråt. Jag ska försöka börja gå på fler sådana helkroppsträningspass för jag älskar verkligen att kombinera styrka med puls. När jag tränar med V kan det bli lite väl mycket fokus på styrka. Efter passet gick jag och handlade asiatiska matingredienser i Shoreditch.

… För jag skulle nämligen laga pho till mig och Valdemar! Det blev supergott. Nu ska jag försöka få Valdemar att sluta jobba, så att vi kan titta på filmen I, Daniel Blake, och jag har förberett mig på att gråta floder.

Läs mer