London – jag har äntligen kommit hem

Dec 14, 2014 by

A.K.A. har fått en intressant intervju med Helen Rennie-Smith, kommunikationskonsult och ordförande för SWEA London. Hon har bott i Putney på heltid sedan 2011.

Jag har haft tur med mitt Londonboende, men det har krävt lite tålamod. Första gången jag kom till London var jag tolv år och reste hit på påsklovet med mina föräldrar. Jag upplevde en känsla som jag aldrig riktigt känt förut. Trots att jag inte behärskade språket kände jag mig hemma, en känsla som jag saknade i Stockholm, och ända sedan dess har jag älskat London. Det skulle visa sig att jag behövde vänta mer än trettio år att faktiskt bosätta mig i den här fantastiska staden. Trots att jag gifte mig med min engelske drömprins fick jag göra ett antal pliktår i Tyskland, där han jobbade. Vi brukade säga att det bästa med München var att det är lätt att ta sig därifrån, inom några timmar kunde man med bil eller tåg nå de flesta andra centraleuropeiska länder. Nu när vi äntligen har slagit oss ner i Putney vill jag vända på den tankegången – det bästa med London är att man inte behöver ta sig härifrån. Jag har äntligen kommit hem.

Se upp med ägandeformen.? Man kan tycka att jag borde ha kunnat det mesta om London när jag hade haft så lång tid att förbereda mig. Men en sak som jag inte hade en aning om, men som jag haft tillfälle att nosa på under de senaste åren är den krångliga bostadsmarknaden. Skillnaden på “free-hold” och ”lease-hold” är oerhört betydelsefull och löptiden på ett ”lease-hold” gör väldigt stor skillnad.
Jag var på en visning av en lägenhet i Chelsea som annonserades ut till väldigt bra pris. Lägenheten var i hyfsat skick med stora, generösa rum och ett modernt kök. Haken med hela affären var att löptiden på lägenhetens ”lease-hold” var tre år. Det betyder att om vi hade köpt den lägenheten hade vi bara fått bo där i tre år och sen behövt köpa hela lägenheten – eller förlänga ”lease-holden” – en gång till. Till minst samma kostnad, förmodligen flerfaldigt högre. Jag hade ingen aning om detta system och antagligen förekommer det att ovana köpare går i den fällan. De flesta som var på den där visningen hade inte engelska som modersmål, precis som jag själv.

Tegelhögen vid floden i Putney som vi hamnade i är ett kooperativ, en ägandeform som påminner om svenska bostadsrätter. Vi har visserligen en ”lease-hold” på lägenheten men vi är också delägare i kooperativet som äger fastighetens ”free-hold”. Det förefaller mig att om man inte har obegränsde ekonomiska resurser och kan köpa en ”free-hold” så är kooperativ en mycket trygg lösning.

Färjan och 22an?

När jag – mot förmodan, jag trivs ju så bra i Putney – åker in till centrala London har jag två underbara rutter att välja mellan plus tunnelbanan, som jag försöker undvika. Den absoluta favoriten är färjan som går från Putney Pier, precis utanför mitt fönster, in till Embankment och Blackfriars. När jag jobbade i City tog jag den varje morgon och jag kan garantera att det är trevligare än District Line!
Nackdelen med färjan är att den bara går i rusningstid måndag – fredag. Nu för tiden arbetar jag hemifrån och när jag har anledning att ta mig in till stan är det oftast för en lunch eller arbetsmöte mitt på dagen. Då tar jag 22ans buss och sätter mig helst längst fram en trappa upp. För mig är det samma magiska känsla som när jag var tolv att sitta däruppe och se Fulham, Chelsea, Knightsbride och Piccadilly segla förbi. Jag blir aldrig trött på det, även om det kan ta lång tid ibland, om trafiken är knölig. Det är förmodligen därför jag ofta är försenad till mina möten – nu vet ni varför…
Det är lustigt att jag som är en rätt otålig person – jag vill ha allt! NU! – faktiskt har kommit att personifiera det gamla ordspråket att ”Den som väntar på något gott kan aldrig vänta för länge.”. Trettio år är en lång tid men det var värt att vänta på. Mitt råd till dig som funderar på att flytta till London – Just Do It!

Helen älskar mat och det här är några av hennes bästa London-tips:

Restaurangen på 7 våningen på Tate Modern. Ja, det är hyfsad mat, men det är för den hänförande utsikten över City som man går dit. Inte öppet på kvällen, men boka för en söndagslunch så kan du också hinna med lite konst innan du går hem. Museet har fritt inträde.
Skylon Grill i Royal Festival Hall – billigare än Skylon Restaurant – och här kan man få sitt proteinbehov tillfredsställt tillsammans med en underbar utsikt. Bästa stället före eller efter en konsert.
5th View i Waterstone’s på Piccadilly. Perfekt för en lätt lunch, fika eller drink före maten.OK – jag gillar ställen med utsikt. Restauranger på gatuplanet som är värda ett besök är:
The Criterion – inte billigt men förvånansvärt prisvärt med tanke på läget och stämningen.
Bluebird – En av Conrans klassiker. Mycket bra mat och cool miljö som aldrig känns gammal. Under advent 2014 kör de en Scandinavian Pop-Up Bar utomhus, men jag föredrar restaurangen på första våningen. Ligger på King’s Road, längs 22ans rutt.
The Mess – ligger på Duke of York Square också på 22ans rutt. Det här är Saatchi Gallery’s matställe som är inhyst i mässen på gamla armébaracker. Det har alltså ingenting med oreda att göra. Härligt att sitta ute på somrarna, kul inomhus med konst från Charles Saatchis samlingar på vintern.
Mest av allt föredrar jag italiensk mat, så jag måste också nämna några av dessa:
Sapori Sardi – en liten sardinsk restaurang på Fulham Road som har blivit utsedd till Londons bästa italienare. Du måste prova deras tryffelpasta åtminstone en gång innan du dör.
Carluccio’s – ja, det är en kedja men de har bra pasta. När du beställer deras Giardiniera donerar du också en slant till Action Against Hunger. Carluccio’s i Putney arrangerar emellanåt operakvällar när man får en utsökt meny och underhållning av operasångare. Kul!
Pizza Express – en kedja till men med seriöst goda pizzor och det är inte snabbmat trots namnet. Många av filialerna har sin egen stil och min favorit är the Pheasantry på King’s Road, längs 22ans rutt förstås..

Mer om Helen:

Helen Rennie-Smith driver Rennie-Smith Communications som kommunikationskonsult och jobbar med PR och sociala medier för små och medelstora företag och organisationer. Hon är även ordförande för SWEA London som är den brittiska grenen av SWEA International – en organisation för svensktalande kvinnor utomlands.

Läs mer

London på svenska

Dec 7, 2014 by

London har med sina dryga 40.000 svenska invånare (2011* Svenskar i världen) etablerats som Sveriges största utländska stad och har även toppat listan som den mest besökta staden i utlandet flera år i rad. Vi som bor här förstår såklart varför London är så omåttligt populärt. Det man kanske inte direkt tänker på är att en av fördelarna med en så omtyckt stad är att detta innebär att det finns många svenska nätverk att gå med i. För dig som lämnat vårt modersland för att undvika allt vad Swe/Svea/Sverige heter så vill jag förvarna om att nedanstående läsning kan vara ganska magstark (å andra sidan befinner du dig på Londonsvenskar så lite sugen är du förmodligen ändå).

För dig som vill kunna kommentera förbipasserande folks knasiga kläder på stan på valfri svensk dialekt, uttrycka hur omåttligt frustrerande det är med den “varmt – kallt” uppdelade kranen på badrummet (för att inte tala om heltäckningsmattan), sjunga svenska julsånger i klass med Jussi Björling, eller bara affärsnätverka och frossa i sociala svenska tillställningar – det finns något för just dig.

Så här bjuder vi på några svenska företag/organisationer som kan vara bra att känna till för dig som Londonbo:

Svenskar i världen – dem representerar dig och dina rättigheter som utlandssvensk.

Svenska kyrkan – vi säger bara tre saker; Lucia, värmande kyrkkaffe och sociala aktiviteter för alla åldrar (och mer Lucia).

Svenska Ambassaden – här kan du rösta i vårat utlysta nyval..

Swedish Chamber of Commerce  – spännande föreläsningar och mer affärsrelaterade aktiviteter.

Sveabritt – för kvinnor med en näsa för affärer.

SWEA – ladies only (sorry guys).

Svenska skolan – utbildar framtidens utlandssvenskar, tänk – bara en sådan sak.

Totally Swedish – ibland behöver man inte mer än en tub med Kalles kaviar och Wasa knäckebröd.

Svenska pubquizen – för den som gått på Svenska skolan.

FIKA på Brick lane – varsågod.

Sådär, nu kan du joina alla Swedelicious aktiviteter som finns i stan, plocka ut dina favoriter eller undvika alla ovan nämnda forum, oavsett vilket som passar dig, så gillar vi på A.K.A Relocations skarpt att dem finns.

Glad andra advent! / Michaela

Ulrika Eleonora kyrka i London.

Läs mer