Intervju med skådespelerskan Magdalena Sverlander

Mar 25, 2017 by

Share Button

Svenska skådespelerskan Magdalena Sverlander som är bosatt i London är aktuell som huvudrollen i den svenska filmen When Tears Have Fallen. I filmen spelar hon bland andra mot Fredrik Dolk (Girl with the Dragon Tattoo, Wallander) och har nyligen mottagit två nomineringar som “Bästa Skådespelare” för rollen som Tindra Diaz. Efter filmens svenska premiär på Göteborgs Internationella Filmfestival har When Tears Have Fallen haft stor framgång världen över. Den har visats på flera av de mest prestigefyllda festivalerna och har mottagit över ett dussin priser och nomineringar. Londonsvenskar träffade Magdalena och pratade om skådespelarkarriären, om hennes senaste roll, och livet i London.

 

Magdalena_Sverlander_Interview_ Actress_London_Swedes_2

 

OM SKÅDESPELARKARRIÄREN

 

Vem är Magdalena Sverlander?

Jag är en svensk skådespelerska som arbetar inom film, TV och teater i Storbritannien och Sverige, och är även en av grundarna av teaterkompaniet Underfoot Theatre Company. Jag hamnade i London då jag blev antagen till scenskolan Royal Central School of Speech and Drama.

 

Hur kommer det sig att du blev skådespelerska?

Jag kom i kontakt med teater vid 9-års ålder, då min mamma, som är konstnär, lät mig, min bror och min syster prova på sommarlovsteater i en teatergrupp för barn. Vid det här laget hade jag provat på mer än tio hobbies – allt från luftgevärsskytte till balett – då min mamma var väldigt mån om att vi skulle hitta fritidsaktiviteter vi tyckte om eftersom vi bodde i ett väldigt litet samhälle på landet i Småland där man fick se till att sysselsätta sig själv. När jag provade på teater den sommaren var det det roligaste jag någonsin gjort – det var som om att scenen gav mig en plats där jag kunde uttrycka mig helt fritt, där allt var möjligt.

 

Vid 12-års ålder hade jag bestämt mig att det var skådespelare jag skulle bli. Vid 15-års ålder flyttade jag hemifrån för att gå på ett teatergymnasium. Det var svårt att lämna familjen och mina kompisar och flytta till en ny stad helt ensam, men jag var motiverad. Efter gymnasiet flyttade jag till Stockholm där jag kom in på en förberedande scenskola. Under den tiden började jag även spela i fria teatergrupper och göra mindre filmer. Jag sökte till Royal Central School of Speech and Drama i London och kom in!

 

Det var först under tiden på scenskolan som jag egentligen förstod vad jag hade gett mig in på, och vad det egentligen innebar. Idag är anledningen till varför jag jobbar som skådespelare en annan än vad den var innan. Jag tror man omvärderar sina livsval många gånger på vägen, allt eftersom man växer som människa. Idag handlar mitt skådespeleri om att få berätta andra människors historier och (förhoppningsvis) beröra tittarna på ett eller annat vis.

 

Att jobba som skådespelerska är både skrämmande och utvecklande. Det är ett privilegium att få använda sig så mycket av sig själv i sitt yrke och att lära sig nya saker varje dag om både mänskligheten och om sig själv. Det absolut roligaste är samarbetet – att man faktiskt varken på film eller teater kan berätta en historia själv, utan skapar tillsammans med alla i teamet, både bakom och framför kameran/scenen.

 

Hur har du tagit dig dit du är nu?

Efter Royal Central School of Speech and Drama så grundade jag mitt eget teaterkompani, Underfoot Theatre Company, tillsammans med tre andra skådespelerskor från min avgångsklass. Vi skrev, producerade och framförde vår första föreställning, Living Between Lies, under 2015 – 2016, som är en svart komedi som handlar om fyra kvinnor som bor i London och som alla tappar bort sin identitet på ett eller annat sätt.

 

Jag spelade och skrev en av huvudrollerna, Alice, som går i in total förnekelse av verkligheten när hennes värld rasar samman. Vi möter henne när detta precis har hänt och får se hennes självdestruktiva resa där hon flyr ifrån sig själv och sin verklighet, men till slut bryter hon ihop då verkligheten kommer ikapp henne och hon tvingas möta sig själv. Det hon går igenom är tragiskt, men samtidigt försatte jag henne i komiska situationer om och om igen, så det finns mycket svart komedi i det hela.

 

Föreställningen gick bättre än vi någonsin vågat hoppas på. Vi sålde ut två spelperioder på på Kings Head Theatre i London och blev inbjudna att spela under Stockholms Fringe Theatre Festival i samarbete med Stockholms Stadsteater. Föreställningen blev även uttagen att vara en del av PARTS – New Performing Arts Sweden. Den blev också uttagen till Festival 45 – New Writing Festival bland hundratals nyskrivna föreställningar i Storbritannien. Sedan dess har vi spelat produktionen på flera platser i England och fick även ett jättefint mottagande i den engelska pressen.

 

Screen Shot 2017-02-21 at 21.54.52

Scen ur Living Between Lives 

 

Efter Living Between Lives gjorde jag mindre roller i brittiska tv-serier, (exempelvis I Live With Models för Comedy Central), samt filmroller i engelska och svenska produktioner. Jag tror att envishet, hårt arbete och att jag inte kan tänka mig jobba med något annat har hjälpt mig på min resa. Om jag går in i ett projekt ger jag allt – både psykiskt, fysiskt, i min research och i min förberedelse. Om rollen kräver att jag rakar av håret så gör jag det. Jag strävar efter att göra vad som krävs för att göra en roll rättvis. För mig är de bästa rollerna de som är skrämmande eller obekväma, för det är de som utmanar en allra mest. Och jag vill ha fler av dessa roller!

 

Att jag älskar det jag gör leder ju också till att jag ger mer än vad jag annars skulle. Jag tror även att jag har min dumdristighet att tacka för att jag har tagit mig dit jag är idag, haha, då jag bestämde att det var detta jag ville syssla med redan som 12-åring. Min gymnasielärare sa något till min klass som jag fortfarande minns: “Om ni kan tänka er att göra något annat, så gör det.” Det ligger en stor sanning i vad hon sa, för det är en tuff bransch. Men jag kunde inte tänka mig göra något annat.

 

Min gymnasielärare sa en gång att om vi kunde tänka oss göra något annat så skulle vi göra det. Jag kunde inte det.

 

Vad är det som gör dig till en bra skådespelerska?

Svaret på denna fråga är unik för varje skådespelare och jag kan bara svara utifrån mig själv. För mig är de bästa skådespelarna de som får tittare att känna – bli berörda, inspirerade, provocerade eller får oss att känna igen oss. De som går in i det som om det är på riktigt och slukar upp oss så att vi glömmer bort att vi tittar på. De som älskar arbetet och arbetar för att de älskar arbetet. Och drivs av att göra karaktären och historien de berättar rättvisa.

 

Tips till andra som vill slå igenom som skådespelerska?

Ha skinn på näsan, tro på dig själv. Respektera och var trevlig mot alla, oavsett vilken position de jobbar på idag. Man vet aldrig vart killen eller tjejen som serverar kaffe eller assisterar kommer vara om två år. Var öppen för olika möjligheter och vägar för att komma dit du vill – den vägen du tänkt kanske inte är den vägen som öppnar sig.

 

Ur filmen When Tears Have Fallen


 

OM SENASTE FILMEN

 

Berätta om filmen When Tears Have Fallen!

When Tears Have Fallen, (svensk titel; När Tårarna Fallit), är ett Sci-Fi drama, som utspelar sig i framtiden i en dystopisk värld där nästan hela mänskligheten har förlorat sina känslor. Jag spelar en ung mamma, Tindra Diaz, som ställs inför ett omöjligt val efter att hennes son lämnats in på livsuppehållande vård.

 

Filmen bygger på en spansk novell skriven av Laia Falcón Diaz-Aguado. Regissören Henrik Henziger (Euphoria, Bron) hade velat göra filmen sedan tio år tillbaka, sedan han läste novellen för första gången. Det var ett fantastiskt projekt att få vara del av på så många sätt, och filmens tema och historien är en stor del av detta. Vi lever i en värld där människor bryr sig mindre och mindre om varandra och filmen utmanar och ifrågasätter denna verklighet och dit vi är på väg.

 

Efter att de ringde och kallade in mig på provfilmning i Stockholm så läste jag manuset (som är skriven av den svenska manusförfattaren Carin Bräck). Jag minns fortfarande hur berörd jag blev (jag grät), och hur historien grep tag i mig. Jag tackade såklart ja till att komma och provfilma i Stockholm. Några dagar efter provfilmningen ringde Henrik och sa att jag fått rollen. Jag jublade i telefonen, haha.

 

Screen Shot 2017-02-21 at 22.29.02

 

Som regissör är Henrik en dröm att jobba med som skådespelare, han visste precis vad han ville ha men var samtidigt vädligt öppen och lyssnade på mina tankar kring karaktären. Det märks att han har jobbat med många duktiga skådespelare, så som Alicia Vikander och Charlotte Rampling.

 

Jag fick veta efteråt (efter filmen var klar) att min provfilmning aldrig blev helt inspelad då kameran hade vissa tekniska problem, men Henrik ville inte avbryta provfilmningen “då jag var mitt uppe i det” och fick övertyga producenterna efteråt att jag var den rätta för rollen även fast de inte hade hela min provfilmning på band. Jag kommer vara evigt tacksam över att han litade och trodde på mig så mycket.

 

Du har blivit nominerad två gånger som Bästa Skådespelerska för huvudrollen i filmen. Hur känns det?

Det är en stor ära. Och speciellt roligt är det med Season Awards på Lift Off Film Festival då Lift Off Filmfestivalerna världen över låter publiken rösta fram vem som ska bli nominerad till Season Awards-finalen i London. För det är ju publiken och tittarna som vi gör filmen för! Det är fantastiskt roligt att filmen fått gehör från publik från så många olika kontinenter – allt från USA till Asien. Och i år blev ännu en svensk skådespelare nominerad – Loa Falkman för filmen Lost In Stångby. Heja Sverige!”

 

A022_C005_0420GR

Scen ur When Tears Have Fallen.

 

Hur förberedde du dig för rollen?

Eftersom jag spelade mot Hampus (min son i filmen) som bara var tre år när vi började filma, så var det viktigt för mig att skapa en relation med honom innan vi började inspelningen och skapa förtroende. Jag ville att han skulle känna sig så trygg som möjligt med mig framför kameran, så därför spenderade jag och Henrik flera eftermiddagar hemma hos Hampus innan själva inspelningen där vi bara lekte tillsammans och lärde känna varandra.

 

Då jag själv inte är mamma ännu så kände jag även att det var viktigt att försöka sätta mig in i hur det är att ha ett barn och att sätta ett barn till världen. Detta är också för att jag var tvungen att sätta mig in i hur det skulle kunna vara att förlora ens egna barn och allt det som Tindra utsätts för i filmen.

 

Jag pratade med min egna mamma mycket, och med vänner som har barn, samt läste om hur det känns att bli gravid och föda ett barn, och hur det förändrar en psykologiskt. Jag tittade även på A Woman Under The Influence av John Cassavetes och ett flertal andra filmer.

 

Sen är jag ju själv delvis storasyster – jag är en av fem syskon – som jag fick hjälpa till att passa när vi växte upp, så på det viset kom själva mammabiten som handlar om “att ta hand om” någon annan ganska naturligt.

 

Vad var det roligaste med att spela in filmen?

Att arbeta med Henrik och Hampus var otroligt roligt. Det var första gången jag arbetade med ett barn på film. Han var väldigt modig och han var en total stjärna under inspelningen. Han var tvungen att göra fysiskt svåra saker i filmen och tvekade inte en endaste gång. Mellan tagningarna framför kameran hittade jag på olika lekar med Hampus, eftersom jag visste att jag var tvungen att hålla hans fokus tills vi satt scenen. Detta var även väldigt bra för mig för det höll mig närvarande hela tiden utan att jag behövde tänka på det.

 

Att få spela karaktären Tindra var fantastiskt. Det var även en utmaning, då hon är så komplex och lever i en så komplex värld. Tindra är varm och kärleksfull, men även sårbar. Hon är stark men skör, hon har ett stort hjärta men lever i en mörk värld utan medlidande och tvingas inte bara möta mörkret utanför men även hennes egna mörkare sidor inuti. Hon kämpar för det hon tror på och går sin egen väg, trots att hon är ensam och har alla odds emot sig.

 

Vilka var de största utmaningarna under inspelningen av filmen?

Tekniskt sett var filmproduktionen lite ovanlig då jag var tvungen att leverera tårar vid vissa exakta punkter i filmen för att historien skulle kunna berättas. I de flesta historier kan sorg visas med eller utan tårar så länge skådespelarna befinner sig i situationen rent emotionellt. Men i detta fall kunde historien inte berättas utan att faktiska tårar syntes (ni får titta på filmen för att förstå bättre då jag inte vill avslöja handlingen för mycket). Men arbetet är detsamma för att göra detta. Vara närvarande, lita på min motspelare, mig själv och lyssna.

 

When_Tears_Have_Fallen_Press_4_Magdalena_Sverlander_

Scen ur When Tears Have Fallen.

 

Vad väntar för dig härnäst?

Förutom When Tears Have Fallen (se ovan) så kan jag ses i huvudrollen i en engelsk film som heter The Days We Lost, som har premiär senare i år. Där jag spelar en kvinna som sakta bryts ned av sin man, men tillslut vaknar upp. Härnäst spelar jag in en svensk långfilm, där jag kommer synas i en kvinnlig biroll i ett triangeldrama. Jag håller även på att arbeta fram en TV-serie tillsammans med ett produktionsteam.

 


 

OM MAGDALENA

 

Beskriv en vanlig vardag i ditt liv.

Ingen dag är den andra lik.

 

Om jag filmar så försöker jag hinna träna innan jag åker till inspelningsplatsen, men det hinns inte alltid med då det är tidiga morgnar och jag prioriterar sömn framför träning. Sen frukost. Sen sätter jag mig i sminket (med kaffe), och sedan filmar vi hela dagen. Jag äter middag med min fästman. Om jag är på en annan ort ringer vi varandra och pratar. Sen kollar jag igenom scener inför nästa dag. Sedan sovdags.

 

Om jag spelar teater börjar jag morgonen med att äta frukost, träna och värma upp kropp och röst. Väl på teatern blir det smink och kostym, sedan en mindre uppvärmning tillsammans med teamet. Sen är det föreställning, nedvarvning, och sovdags.

 

Befinner jag mig mellan jobb ser det olika ut beroende på schemat. Frukost, träning, sedan antingen provfilmningar, läsning av nya manus, förberedelse för provfilmning, möten eller research för roll.

 

Det enda som jag gör varje dag oavsett jobb är meditation i tio minuter.

 

Vem är din drömregissör?

Martin Scorsese. I Skandinavien skulle jag vilja jobb med Suzanne Bier, Jesper Ganslandt och Lars von Trier.

 

Screen Shot 2017-02-21 at 22.53.37

Har du någon favoritgenre när det kommer till vad du själv helst medverkar i?

Nej, jag bryr mig inte om vilken genre det är, utan väljer projekt utifrån om det är en historia jag vill berätta eller karaktär jag vill spela. Eller för att jag vill arbeta med de som ska göra filmen. Jag vill spela karaktärer som är komplexa, precis som vi människor är.

 

När du själv går på bio, vad ser du helst för typ av film?

Jag tittar både på nya filmer och klassiker. Älskar allt från psykologiska thrillers, till drama, till sci-fi.

 

Vad inspirerar dig?

Mod. Passion. Människor, musik, konst, film, teater.

 

Har du någon förebild?

David Bowie.

 

Vad är meningen med livet för dig?

Att leva fullt ut och följa sitt inre. Lev din dröm.

 

Vad gör dig arg?

Diskriminering.

 

Vad gör du för att tanka positiv energi?

Meditation. Träning. Skriver.

 

Magdalena_Sverlander_Interview_ Actress_London_Swedes_3

 

Vart ser du dig själv om tio år?

Gift med min andre hälft och har barn tillsammans. Breddat mitt arbetsfält, spelar huvudroller i större internationella filmer och TV-serier, samt tar fram och samproducerar andras och egna projekt.

 


 

OM LONDON

 

Vad symboliserar London för dig?

Tradition och revolution.

 

Bästa med området du bor i?

Vi bor i South Kensington och det jag gillar mest är att det är så mycket natur runt omkring samtidigt som det är nära till allt. Samt att det är ett relativt tryggt område.

 

Vad älskar du mest med London?

Att det bor människor här från hela världen så att alla kulturer blandas. Och oavsett om du jobbar inom finansvärlden eller med konst eller teater så är London fantastiskt att bo i, vilket gör att det också finns en salig blandning av alla slags människor. Och så älskar jag teatern! Teatern som görs här är fantastisk. LA ses som huvudstaden när det kommer till film, men London är definitivt huvudstaden när det kommer till teater.

 

Hur spenderar du en regnig dag i London?

Om jag är ledig går jag gärna till Tate Modern. Jag tror jag har sett deras permanenta utställning minst tio gånger. Sedan äter jag lunch, och avslutar dagen med en teaterföreställning på Young Vic eller The National. Har alltid med mig en anteckningsbok och manus, så det kan också sluta med att jag sitter kvar på något kafé och skriver eller läser.

 

Beskriv en lyckad utekväll för dig i London.

Hemlagad middag med mina nära och kära. Kvällen avslutas troligtvis med drinkar på Chiltern Firehouse.

 

Vart kurerar du dig dagen efter?

I mitt badkar.

 

Hur spenderar du helst en söndag i London?

Äter en sen brunch. Går på bio eller tittar på film.

 

Ditt bästa smultronställe som turisterna missar?

The Young Vic – konstant fantastisk teater. De har även en takterrass där man kan äta eller ta ett glas vin innan föreställningen.

 

Vad gör du när du vill unna dig något i London?

Om jag vill lyxa till det så går jag till hudvårdspecialisten Dr Mohan på Revere på Harely Street och gör en ansiktsbehandling. HydraTite Facial är en av mina absoluta favoritbehandlingar – den är fantastisk  inför röda mattan. Jag litar till hundra procent på Dr Mohan, han har sett allt under sin karriär.

 

Du får 100 pund och måste bränna dem på en dag. Hur skulle du använda dem? (Du får inte handla kläder)

Jag skulle gå och sjunga karaoke med mina vänner och min kära.

 

Vad saknar du från Sverige? (förutom vänner och familj)

Skandinaviska blåbär. Drickbart kranvatten. Ren luft. Stockholm. Naturen. Att man kan bada och simma utomhus nästan varsomhelst.